Det som inte dödar det härdar ...

Sägs det.
Så den där dagisbakterien jag fick av min systerdotters barn... var bara härlig. Att ligga riktigt klubbad i feber ha snor i varenda kroppskavititet må allmänt fan ... gör att man känner sig rätt levande.
Medan man ligger där i soffan och yrar så kan det sedan vara så att telefonen ringer och det är just densamma systerdotter vars barn smittat ner mig som ringer. Sen skulle det kunna vara så att systerdotter låter sig inte lik, och vid första millisekunden tänker man rätt åt dig! Dom har smittat dig med! Sen säger systerdotter... Pappa är död.
Hennes pappa var min svåger. Nu eftersom min syster dog 99 har vi väl kanske inte haft så mycket kontakt senaste åren. Men om man är lite med i matematiken innebär det alltså att min systerdotter och hennes lillasyster som faktiskt också är min systerdotter har exakt noll föräldrar kvar. Det är tungt när man 21 respektive 22 år.
Dödsorsaken är även den helt jäkla osannolik. Ramlat ut ur ett fönster på ett vandrarhem i Tyskland. Nej ingen alkhol eller droger inblandade här inte , dom var på kickoff med den skolan han var rektor för. 43 blev han. Usch och fy fan.
Så nu känns livet sådär jäkla orättvist igen, man hinner kravla upp på kanten innan nånting knuffar ner en igen. Sen att min bror måste opereras igen känns väl även det mindre roligt.
Kan nånting bra hända snart?